Rapport från Haglöfs Åre Extreme Challenge 2013

Nu har det gått några dagar sedan tävlingen den 29/6. En klart häftig upplevelse och ett riktigt kraftprov!
Jag har tidigare gjort en Svensk Klassiker, Ironman i triathlon, marathon mm. men detta var mitt första multisportlopp J. Jag anmälde mig till HÅEC med kort varsel, 7 veckor före tävlingen, så möjligheten till ordentliga förberedelser var klart begränsade. Jag anmälde mig i masterklassen Solo, Herr +55 år Vintage. Förutom olika Solo klasser finns Duo klasser (par) och Stafett klasser. Duo och Stafett klasserna paddlar på Åresjön och inte i forsen, i övrigt samma bana.
Från tex. Vasaloppet vet jag att en bra tid ”Guldtid” för en motionär är ca 150% av vad segraren presterar. Segertiden i HÅEC brukar ligga på ca 5 timmar så en realistisk målsättning för mig satte jag till ca. 7-7 1/2 timmar.  Sedan vore det ju rätt bra om både jag själv, surfskin och cykeln inte ”gick sönder” allt för mycket under loppet :-). Hur gick det då?

Paddlingen
Jag har träningspaddlat hyfsat mycket de senaste två åren och fr.o.m. förra sommaren i huvudsak surfski. Jag hade före onsdagens forspaddlingskurs i Åre aldrig paddlat fors tidigare.
Paddelsträckan är 25 km lång och startar nedanför Tännforsen, mestadels fors ner till första lyftet vid järnvägsbron i Duved. Därefter ganska lugnt vatten ett par km ner till andra lyftet före Åresjön, där paddlar man 5 km med mål nedanför Holiday Club.
Planen var här att ta det hyfsat lugnt, hitta mitt eget tempo, inte tippa i forsen och få ner surfskin i ett stycke utan skador.
Dagens utrusning bestod av 1 st surfski med släproder, 1 st vingpaddel i kolfiber Knysna Swing LD, flytväst, hjälm, vätskeblåsa med sportdryck, neoprenskor, triathlonbyxor plus ett par tunna neoprenbyxor, en långärmad funktionströja och lite energy bars. Då man är helt självförsörjande på mat och dryck under tävlingen var det viktigt att ha en bra plan för detta.
För att få ställa upp i Solo klassen och paddla fors krävs att man genomgått en forspaddlingskurs. Jag gick en kurs under en halv dag på plats i Åre två dagar innan tävlingen, vilket fungerade bra. Under kursen hade jag fått lite bra tips och paddlat igenom sträckan med de tuffaste forsarna. Planen var att försöka hålla mig i strömfåran, spana hela tiden efter områden med medströmt vatten och förflytta mig dit. Vid skarpa kurvor (vilket det var några) gäller det att undvika ”bakvattnet” och hålla ”inner ytterkurva”.

Vår klass startade i andra start kl 08.30, totalt ca 55 kajaker och tillsammans med Damer Solo, Damer Solo +45 och Herrar Solo +45. Efter starten stack 10-15 kajaker iväg och jag låg ganska ensam efter den gruppen fram till första forsen. Den gick riktigt bra (mycket tack vare forspaddlingskursen). Såg några som tippat. Fortsatte sedan vidare ner mot första lyftet dit jag kom efter 1 tim 28 min. Låg då tvåa i min klass. Hade på förväg bestämt att jag skulle ta det lugnt i lyften och gå. Det första lyftet var dessutom rätt långt, 300 m och knölig terräng. Mitt problem här var att händerna kände alldeles kalla och avdomnade så jag var rätt fumlig i inte alltför snabb. Försatte därefter på lugnt vatten ner till andra lyftet. Nu var händerna ännu kallare och mer avdomnade och jag ännu mer fumlig :-) Fortsatte nerför ganska lugnt vatten och kom fram till Åresjön där det började blåsa upp riktigt ordentligt. Sista 5 km var det rak motvind och motsjö. Bar iland surfskin och lade den och paddeln på gräset bredvid parkeringsplatsen och joggade på stela ben upp mot Åreparken där min ”supportstab” i form av fru Kersti väntade med ny tröja, löparskor, stavar, vätska och energi. Växlade här efter 2 tim 9 min.

Löpningen
Efter att ha druckit nästan 2 liter sportdryck under paddlingen kände jag mig rätt illamående när jag gav mig ut på löpningen. Benen kände också rätt stumma efter drygt 2 timmars paddling. Efter Åre torg bar det uppför mot Tott hotell och Tottbacken. Rätt snart var det bara att slå av på takten och gå. Planen var igen att hitta mitt eget tempo och ligga på en puls på ca 80-85% av max. Min erfarenhet av fjällöpning innan detta lopp var obefintlig. Jag har vandrat Fjällräven Classic 110 km och sprungit upp och ner för Väsjöbacken några gånger, men aldrig något i närheten av detta J. Löpsträckan är 15 km och 1.000 höjdmeters stigning upp till toppen av Åreskutan, därefter nästan lika mycket ner till det gamla gruvsamhället i Huså.
Under paddlingen höll jag min plats ganska konstant under hela loppet men nu i stigningen uppåt blev jag passerad av fler än jag själv gick om L Efter att ha släpat på 2 liter sportdryck och en stor banan uppför halva stigningen bestämde jag att lätta lite på barlasten och hällde ut merparten av drickan. Med klart lättare steg fortsatte jag nu upp mot toppen. Sista biten var mer att klättra än att gå och här började de även blåsa rätt kallt. Nådde toppen efter 1 tim 18 min från växlingen. Sedan bar det av nedför bland stenarna och branterna. Var riktigt tufft att ta sig fram tidvis. Här är skaderisken uppenbar och jag vrickade foten rätt ordentligt. Blev passerad då och då av lätta, snabbfotade löpare. Kände mig som en klumpig ”elefant” som stapplade nerför jämfört med dom som sprang om. Kom även ut på ett stort snötäcke i skrå där jag slirade runt under ca 5 minuter. Nu blev det dimma och började regna ordentligt. Om det var tufft tidigare så blev det än värre nu och sikten genom mina glasögon var klart begränsad. Vrickade till foten ytterligare en gång och nu gjorde det riktigt ont. Efter den värsta branten kommer man ner på sank mark med massa bäckraviner att ta sig igenom. När det återstår ca 3 km kommer en traktorväg, fortfarande jobbigt nedför. Nu för första gången sedan toppen lyckades jag springa om 4-5 löpare, extra uppmuntrande var det då jag hörde att samtliga startat i första startgruppen, 30 minuter före mig J. Nere i Huså växlade jag efter 4 tim 40 min efter starten. Löpningen hade tagit 2 tim 31 min.

Cyklingen
Jag hade varit och provcyklat delar av cykelsträckan på torsdagen och visste att det skulle bli blött. Dagens regn gjorde det ännu blötare och ca 4-5 km av sträckan var riktig träskmark där det var helt omöjligt att cykla. Planen var som tidigare att hitta mitt eget tempo, hålla koll på pulsen ca 80-85% av max och gå av och leda cykeln i all lera och myrmark.
Jag har cyklat hyfsat mycket landsvägscykel men min erfarenhet av mountainbike sträcker sig tillbaka en månad före loppet då jag köpte en. Har med den cyklat några kortare turer i skogen och lite landsväg

På den första myrsträckan gick jag bara rakt på och sjönk ner till midjan J. Därefter zick-zackade jag fram mer och höll mig efter kanterna. Testade att springa med cykeln vissa partier med det blev mest att gå där det var blött. Efter att cykeln varit mer under än över vattnet började skivbromsen fram krångla, den låg konstant på och bromsade lite lätt hela tiden. Då jag inte hunnit bekanta mig med cykel konstaterade jag att jag troligtvis borde lätta på bromsvajern, men för det krävdes en tång/nyckel som jag inte hade. Stannade i en bäck med rent vatten och försökt tvätta bort så mycket lera det gick, och efter ett tag upphörde problemet J. Som sagt där det var vatten var det mer fråga om att ”släpa” cykeln än att cykla och där det var cykling var det kuperat och krävande. ”En riktigt tuff cykelsträcka” har varit många erfarna medtävlares omdöme (och jag håller med J). På grusvägen före Åre Björnen fick jag min först riktiga svacka. Tvingade i mig en banan och en Snickers och drack lite sportdryck. Smakade inte bra men jag blev hyfsat pigg igen J. Kom fram till tidtagningen vid Björnen efter 6 tim 11 min och från växlingen i Huså 1 tim 31 min. Den sista delsträckan mot mål var klart krävande med träskmark, riktigt kraftiga stigningar, underbara nedförsbackar, genom kohagar (här hoppade kedjan) och bäckar och sedan en grym sista stigning upp till starten av ”downhill banan” i VM 8:an. Att åka nerför en extremt brant och kurvig ”downhill bana” i skogen med en mountainbike storlek XL med 29 tum hjul efter 7 timmars tävlande var ingen lek. Min stora cykel med hög sadel och lågt styre kom knappt runt i svängarna bland rötter och sten. Jag ramlade två gånger och är glad att jag inte rasade ner i någon av de angränsande ravinerna J. Jag som normalt är rätt orädd tyckte att detta var riktigt läskigt. Med viss lättnade kom jag ur banan helskinnad och satte fart ner mot lifthuset och vägen in mot Åre. Kändes underbart att komma ut på asfaltsvägen och satte full fart framåt och efter ca 1 km in i ett efterlängtat Mål. Man är alltid lika nöjd efter att ha kommit i mål efter ett tufft lopp.
Hur gick det då med mina målsättningar? Jo jag tog mig nerför forsen utan att tippa, surfskin är hel. Jag kom upp och ner från Åreskutan utan att bryta foten, bara en lätt stukning. Cykeln fungerade bra, ingen punka, skivbromen fram strulade ett tag och kedjan hoppade en gång, men det var inga stora problem. Cykelsträckan avverkades på 2 tim 37 min och total tid för hela loppet blev 7 timmar och 17 minuter dvs. ganska nära det förväntade J. I min Vintage klass kom jag 3:a och totalt av alla 192 startande Solo Herrar kom jag ca i mitten. Jag får nog, beaktat förutsättningarna, ge mig själv betyget ”Godkänt” J.  

Jag minns att jag en gång under loppet sa till mig själv ”aldrig mer”. Men efter målgången tyckte jag det kändes riktigt okey. Och nu några dagar efter loppet har jag bara lite ont i min stukade vänsterfot och träningsvärk i ”nedförslöparmusklerna” och kan faktisk tänka mig att köra detta eller liknande lopp fler gånger J
Är du sugen att testa ett multisportlopp kan jag klart rekommendera Åre Extreme Challenge.



4 kommentarer:

  1. Linda Härefelt2013-07-03 08:54

    Wow, kul att höra hur det gick. Bra kört! :)

    SvaraRadera
  2. Hallå Linda, tack för det. Hur går det med ditt tävlande i kanot?

    SvaraRadera
  3. Väldigt rolig och inspirerande läsning! Jag ser själv fram emot att få pröva denna tävling nästa år. Men tänkte kolla om du har några råd om tävlingen. Är en ganska erfaren cyklist och löpare men paddlingen är jag en riktig nybörjare. Har paddlat lite kanadensare och provat på kajak nån gång men hur krävande är paddelsträckan för solo klassen? Jag är ganska naiv och tror att jag kan bygga upp styrkan på gymmet i vinter och sedan paddla några gånger på sjöar med kajak framåt våren för att känna sig bekväm och hitta balansen.
    Tror du det räcker för att kunna ta sig ner för forsen på ett hyffsat bra sätt? kan ju även nämna att jag kommer hyra en kajak några dagar innan tävlingen där uppe i åre så möjligheten att testa forsen själv finns ju. strävar inte efter någon toppen tid på just paddlingen. Eller skulle du råda mig att ta en liknande kurs som du gick innan? Är inte så sugen på att spendera massa tusenlappar på de kurserna om man klara sig bra själv.

    får ursäkta min långa utläggning men hade varit kul att höra från en som kört tävlingen.
    /jonatan

    SvaraRadera
  4. De kajaker jag har sett för uthyrning i Åre är stadiga, rotationsgjutna, tunga och tåliga saker. Dock så har jag sett paddlade på kurs hos Kajaktiv i Dala Floda som välte i sådana. Men, för att få starta så måste du ha intyg från en forskurs. Att ta den i Åre rekommenderar jag. Bra att lära sig de svåra delarna av sträckan. Du vill ju inte fastna på en vals eller välta i onödan. Om du får den så bra lärare som jag hade från Äventyrligt förra sommaren så får du dessutom lära dig att läsa forsen. Mvh Agneta (erfaren, men inte så mycket från fors)

    SvaraRadera